18. jul, 2021

Under våren och sommaren har vi kunnat bevittna tragedier med kvinnor, som samhället på många vis kunnat undvika. Konsekvenserna har varit offrade människoliv. Frågan är när gränsen är nådd, innan samhället kommer att ta ansvar för de våldsutsatta kvinnorna och barnen?

För ett dåligt rättssystem och för ett dåligt skydd kring dessa brottsoffer? Samt inte minst SoL som också minskar säkerheten kring kvinnor och barn.

 Mordet i Linköping kunde ha undvikits om socialtjänsten hade tagit offrets skydd på allvar, och därmed inte förlagt träffarna med barnen gemensamt med hennes fd man. Eller kvinnan som tog sig själv och sina barn framför tåget mot en säker död, även hon hade skyddade personuppgifter. Det har i media konstaterats att även hon levde i ett våldsförhållande. Varför uppmärksammades inte detta och vad var så hemskt, så att hon valde döden för sina barn och sig själv som enda utvägen? Dessa händelser är enorma tragedier men som också lämnar avtryck av sår som inte kan läkas. Sår av vanmakt, just för att samhället svek.

 För hur är det möjligt att samhället inte kan skydda utsatta kvinnor och barn? Hur är det möjligt att förövarna kan använda sig av socialtjänsten, i form av ständigt återkommande orosanmälningar av deras fd kvinnor som också är mammor till deras barn? Där dom oftast också har domar mot sig, men ändock är systemet sådant, att varje orosanmälan följs upp av socialtjänsten. Genom alla dessa år, så måste faktiskt socialtjänsten vara mycket medveten om detta horribla mönster. 

Sedan har vi också det faktumet att de flesta kvinnor tvingas till att acceptera barnens umgänge med förövaren och fadern till deras barn. Oftast är också barnen själva utsatta för våld och kan i många fall också vara ögonvittnen till faderns övergrepp på modern. Hur är detta rimligt i Sverige, att barnen mot sin egen vilja tvingas till umgänge? Hur är det också möjligt att man samtidigt utsätter modern för en dubbel risk?

 Som vi tidigare nämnt i våra bloggar, så är också de synliga brottsoffren bara toppen av ett gigantiskt isberg. För de flesta kvinnorna och deras barn, vågar aldrig ta steget ifrån våldsutövaren, av två anledningar. Det första är att riskerna vid en anmälan många gånger är lika stora som att stanna, om än inte större. Det andra är att kvinnorna och barnen har påverkats djupt av normaliseringsprocessen, våldets skov blir helt enkelt ett normalläge. 

Vi kan inte acceptera detta längre, utan vi kommer att arbeta för systemförändringar.

 

Ally Penzi

Barn och Kvinnorätts Organisationen

B K R O Kraft Force

 

 

5. maj, 2021

Under några veckor har den aktuella samhällsdebatten mycket kommit att handla om kvinnovåldet. Vi som arbetat men också levt i detta, känner både glädje men också sorg. Glädje för att man äntligen lyft frågan och med detta också förväntningarna om att det äntligen skall komma till verkliga och permanenta förändringar för alla våldsutsatta kvinnor. I detta får vi heller aldrig glömma barnen till dessa kvinnor, eller de unga tjejer som tidigt får erfara våld och kontroll från deras pojkvänner.

Men vi känner också sorg över att det tog så många år innan samhället skulle vakna. För mäns våld mot kvinnor är den största människorättsskandalen i Sverige och i världen.

För detta är som vi tidigare skrivit om, ett gigantiskt samhällsproblem som till en del handlar om attitydproblem. Ingen flicka eller kvinna skall behöva vänja sig vid att kallas hora. Bara det ordet är väldigt laddat och oerhört nervärderande. För vi får heller inte glömma, att innan det första slaget, så har det varit en lång period av nedbrytning och där ord som hora och andra nedvärderande ord flitigt används. För det första slaget kommer ofta aldrig överaskande utan det kommer när mannen redan har kontroll. Det är därför en del av insatsen måste vara att arbeta i förebyggande syfte och det handlar om att ge barn sunda värderingar och mest av allt om respekt för varandra.

Det handlar också om att förändra samhällets insatser mot kvinnovåldet. Vi anser att det är viktigt med andra aktörer vid sidan om kvinnojourerna. Det skulle medverka till framförallt högre standard på arbetet, konkurrens är också sund. I dagsläget är vi några få föreningar och organisationer som arbetar parallellt med kvinnojourerna. Främst blir detta en ekonomisk fråga, då kommunerna har samarbetsavtal med jourerna. Vidare så innebär detta samarbete också att kvinnojourerna har anmälningsplikt när det gäller barnen till de våldsutsatta kvinnorna. Denna anmälningsplikt/skyldighet är vi stora motståndare till.

Även socialtjänstens rutiner kring arbetet med våldsutsatta kvinnor måste förändras. Vi får inte glömma att SoL är först och främst är en ramlag, vilket gör att kvinnor och deras barn kan få mycket olika öden.

Det är också nödvändigt att förändra rättssystemet. Att få fler kvinnor som vågar anmäla, just för att man blir tagen på allvar. Att fler anmälningar faktiskt leder till till åtal och fällande domar. Att mindre misstag görs vid beslut om kontaktförbud. Att vid synnerliga fall, även tilldela kvinnan ensam vårdnad. För just den gemensamma vårdnaden som familjerätten i nästan alla fall dömer till, innebär för många kvinnor en dödsfälla. 

Vi på B K R O Kraft Force, vill tro att detta bara är början på något stort som kommer att gynna alla våldsutsatta kvinnor och barn. Vi har kämpat för detta sedan 2012. 

Barn och Kvinnorätts Organisationen

B K R O Kraft Force

25. apr, 2021

Det viktigaste är först att konstatera att antalet utsatta och misshandlade kvinnor är ett mörkertal. Bara toppen på isberget ger sig till känna, då rädslan att exponeras och utsättas för ett nytt hot från samhället gör att man stannar kvar i den dåliga relationen.

För liksom myntet har två sidor, så har också sanningen om kvinnovåldet två sidor. Många kvinnor vågar inte bege sig till kvinnojourerna för att söka hjälp, detta då jourerna har ett nära samarbete med socialtjänsten och därmed också anmälningsplikt.

Ofta är det också så att få anmälningar om kvinnomisshandel leder till en fällande dom, och detta är en annan viktig orsak till varför kvinnan stannar kvar i sitt farliga förhållande.

Sedan är det också vädigt viktigt att ta upp allmänhetens inställning och attityd till misshandlade kvinnor,som under många årtionden inte har varit den bästa och detta gör också att många kvinnor inte vågar sticka ut och framförallt ta striden.

Dessa viktiga faktorer får inte glömmas bort, när man talar om kvinnovåldet. Det måste till en gigantisk samhällsförändring, för att säkra alla våldsutsatta kvinnor. För målet måsta bara vara, att hjälpa alla kvinnor och synliggöra komplexiteten  i det svenska systemet, som gör att inte alla kvinnor ens vågar ge sig till känna. 

Det viktigaste är att förändra arbetet med våldsutsatta kvinnor, att förändra livsvillkoren för alla utsatta, att säkerställa ett fungerande regelverk i samhället för skyddade identiteter. Att tillåta fler sponsrade alternativ till kvinnojourerna. Detta då det måste finnas flera krafter som verkar parallellt med kvinnojourerna, såsom BKRO.

Barn och Kvinnorätts Organisationen

B K R O Kraft Force

 

17. apr, 2021

På mycket kort tid, har flera kvinnor bragts om livet. Majoriteten av kvinnorna, kände sina mördare. De flesta var i eller hade haft en relation med deras mördare. Det är dags att samhället tar sitt ansvar och skyddar alla utsatta kvinnor. Ingen kvinna skall få offras pga att Sveriges lagstiftning och skydd inte är tillräckligt. 

Det är med sorg, vemod och frustration som vi under kort tid upplevt att flera kvinnor dödats och att samtliga kvinnor hade anknytning till mördaren. En av kvinnorna, levde med skyddad identitet och levde med skyddad adress och på flykt från hennes fd man och numera hennes baneman. 

Detta skall överhuvudtaget inte vara möjligt, att ett brottsoffer inte är tillräckligt skyddad. För det är samhällets ansvar att omöjliggöra en spårning, att myndigheter handlar efter en gemensam regelbok för alla som lever under detta speciella skydd. Ingen skall behöva exponeras och ingen skall behandlas med misstro pga skyddet. 

Men verkligheten är en annan, vårt skydd är otillräckligt på alla sätt och vis. Många möts med misstänksamhet av myndigheter och andra inrättningar när man inte kan uppge ett korrekt personnummer. På sjukhusen är det inte ovanligt att det blir en ringlande kö, när sekreteraren inte accepterar u-nummer och inför hela kön bli exponerad och tillintetgjord.

Det är heller inte ovanligt att skatteverkets servrar kan krångla, och plötsligt där och då, finns alla skyddade personuppgifter tillgängliga. Det är också vanligt att skolor "råkar" avslöja adressuppgifter till den andre föräldern eller försäkringskassans otaliga misstag. För att inte tala om mobiloperatörena som kan trots skydd, släppa adressuppgifter och namn till bl.a eniro och hitta.se.

Sedan har vi postgången, som sällan fungerar tillfredsställande, då posten ofta skickas fel pga felaktiga rutiner. Vi får heller inte glömma hur skolor hanterar elever med skyddade identiteter. Deras regelverk, innebär att man osynliggör eleven i alla register, vilket på ett sätt är bra, men samtidigt försvinner också eleven i klassen med ännu ett nytt fejknamn. Detta är extremt känsligt för många barn.

- Vi måste kräva ett liv och ett skydd som fungerar och inte tar fler människoliv. Vi kan aldrig acceptera att leva som flyktingar i vårt eget land. Vi måste få leva i fred och i säkerhet. 

 Ingen mer kvinna får offras pga ett skydd som inte fungerar.                                             Jag vet vad jag talar om, för jag är en av dessa kvinnor och brottsoffer som lever med   skyddad identitet.

/ B K R O Kraft Force

20. mar, 2021

Covid-19 sprider sig snabbt över hela världen, pandemin tar skoningslöst liv och vänder upp och ned på alla länder, samhällsstrukturerna kollapsar och klassskillnaderna blir tydligt påtagliga. De mest utsatta i vårat samhälle far också mest illa och detta är ett mönster över hela världen. Sett även ur ett könsperspektiv, så är kvinnorna hårt drabbade i coronakrisen.

Det är kvinnor som utför det mesta av omsorgs- och vårdarbetet i hemmet när de tar hand om såväl barn som de äldre generationerna i familjerna. I länder där skolor är  stängda är det många kvinnor som tvingas sluta arbeta för att istället vara hemma med sina barn. Hemmet är dessutom en plats där alltför många kvinnor riskerar att utsättas för våld, i synnerhet i dessa osäkra tider. Svåra och destruktiva relationer tenderar att bli livsfarliga, detta då  samhällsstrukturen i mångt och mycket nedmonterats under krisen. 

Sedan så är det också ett känt faktum, att vårdyrket domineras av kvinnor. Då kvinnor står i frontlinjen på sjukhusen och inom äldreomvårdnaden. Detta gör att smittorisken ökar avsevärt och med detta även utsattheten som kvinna. 

I coronavirusets kölvatten blir åter klassfrågan ett brännande ämne. Det är arbetare med sämst arbetsvillkor som nu förlorar jobben och som från en dag till en annan förlorar sin inkomst. Många saknar tillgång till a-kassa. Människor vars uppehållstillstånd hänger på en tillsvidareanställning riskerar att förlora hela sin framtid.  Där också den lägre klassen på alla vis, exponeras för smittan i en högre omfattning än de priviligerade. Där de lägre klasserna tvingas till kollektivtrafik, samt till exponering av smittan genom sina arbeten. För många serviceyrken, kan man dessvärre inte arbeta hemifrån. 

För några månader sedan, när vaccinations turordningen presenterades, så blev det mycket debatt om varför FHM och regeringen prioriterade papperslösa och tiggare före andra grupper. Det blev en storm utan dess like, för att man för en gångs skull prioriterade de mest utsatta grupperna.  Detta är djupt beklagligt, att i en rådande pandemi, inte unna de mest utsatta hjälp före dem själva. Detta är inte medmänsklighet utan den värsta form av egoism.

 

B K R O Kraft Force